Jag var tvungen att bo i Stockholm i ett år. Åh så glad jag var att få flytta hem igen sen. Det var så jäkla plottrigt att bo där nere. Det skulle alltid hända saker, man vågade ju knappt andas bland vissa människor kände jag. Det var folk överallt, folk sket i att olyckor hände och vägrade hjälpa människor i nöd. Eller så ställde sig folk och börja filma olycksplatsen. Ne jag kände verkligen mig som ett ufo många gånger när jag var en av dom första som hjälpte personer och sen fick knappt backup. Ne tur att man är hemma igen.

Bor i Uppsala och kommer så länge jag själv får bestämma aldrig att flytta hem. Vill inte bo i en liten by igen, längtade bort redan som barn. Älskar Uppsala, nära till naturen och med ett lugnt centrum. Jag bor i ett lugnt område med uteplats och trädgårdsland och kan cykel en kvart till närmaste naturreservat. Har aldrig upplevt att folk skulle vara otrevligare här. Däremot håller jag med om att man inte ska flytta bara för att flytta. Därifrån jag kommer känns det som att vissa tycker någon är lyckad bara den bor i Sthlm, spelar ingen roll vad personen gör i Sthlm.

Kluvet för mig. Nedflyttad till Stockholms län av arbetsmarknadsskäl, men känner hur jag saknar främst Västerbotten på sommarsemestern. Å andra sidan har jag en så'n frihet på mitt jobb, när det gäller att lägga upp arbetet och när jag ska jobba. Och kollegor som jag trivs jättebra med.