Man häpnar litet när man läser om vad meänkieli är för något…ursprungligen en helt vanlig nordfinsk dialekt som tagit sig över gränsen till Sverige och där fått statusen av ett eget språk, i stort sett skapat och utvecklat av en enda man Bengt Pohjanen som för sina generationskamrater översatt Bibeln till denna Suomi-slang som kan höras både i radion och teven av ca 35 000 lyssnare. Det ligger något märkvärdigt i detta förstås. Men vad?

#1 alla språk börjar som dialekter

#1: dialekten (dialektgruppen) har inte tagit sig över gränsen till Sverige, det är statsgränsen som 1809 drogs tvärs igenom det finskspråkiga området. Till och med tvärs igenom en och samma bygd (älvdal). (Och även, som alla andra statsgränser i trakten förr och nu, tvärs igenom det samiskspråkiga.)

Som på de allra flesta håll där inte folk har tvångsförflyttats eller fått sitt språk utrotat på grund av den sentida idén om "ett land, ett språk" var det vanligt folk som bodde där de bodde först – makthavarna från utombys och deras gränser kom senare.

Sedan, i efterhand, har tornedalsfinskan (meänkieli) på svenska sidan Torne älv fått en massa svenska lån som inte den på finska sidan har fått, både genom kontakt med inflyttade svenskar och svenska myndigheter och genom det medvetna språkförtryck som också nästan har lyckats få död på den.

Slang är det inte, och det är absolut inte en man som har skapat den, varken Bengt Pohjanen eller någon annan. Så funkar inte språk. Till och med konstgjorda som esperanto kräver samarbete och social förankring, och inget av dem har heller blivit någons modersmål så som organiskt framvuxna språk blir.

Språkvetenskapligt sett får man väl beskriva (svensk) meänkieli som en (genom de svenska lånen) nyligen framvuxen undergrupp av den finska dialektgrupp som även talas på finska sidan. Sedan kan det finnas andra skäl att kalla den "språk", till exempel för att ge den en chans att överleva i Sverige. (När det nu är den och inte standardfinskan som har slagit igenom i Norrbotten; sedan kunde man ju önska sig samma tillåtande inställning till dialekter av svenska språket…)

#0: roligt. Och symboliskt viktigt.