Jag saknar redan en del saker, tex naturen, familjen, maten etc

Som natur- och fågelnörd saknar jag fjällvyerna och en del nordligare fågelarter, som lavskrikan. Dessutom har jag min tjej på min gamla hemort, även om vi träffades efter att jag flyttat.

Dialekterna! Ååh, vad jag kan sakna att få gå in på Ica och att det bara hörs att man är hemma. 

Såklart saknar jag familj och vänner också, men det är givet. 

Jag saknar "Det är ju bara 25 mil." istället för "Ska du åka 25 mil!?" (Jag behöver åka och hämta hundmat. Att åka 25 mil hemma är ju inget, det tog jag i en handvändning hemma fredageftermiddag och söndagkväll när jag åkte till och från mina morföräldrar. Nu när jag ska åka en engångsresa (enkelväg 25 mil) för hundmaten så blir folk helt chockade.)

Kan sakna närheten till fjällen och de stora älvarna, doften av avverkat virke som väntar på transport, tallmoar, dialekterna, skidföret, en vacker tältplats i Lunndörrsfjällen. Den som aldrig plockat hjortron med sin kvinna på en myr vid Padjelantaleden kan nog inte ta in vad jag menar. Gjort många iakttagelser om en slags rakhet, oförkonstling, som är vanligare norröver än i Svealand och Götaland (har bott rätt många år i alla tre landsdelarna). På ensamma cykelturer har man blivit bjuden att delta i fikat av en barnfamilj på en strand nära Bjuröklubb, dito av arbetskarlar på en gård i Nordingrå, Höga kusten, dito av vänliga människor i Los, norra Hälsingland. Säger inte att detta är omöjligt söderöver men statistiken talar!