"Ska vi skylla oss själva"
En debattartikel av Maria Kristoffersson om bristen på säkerhet i Norrlands inland
http://www.vk.se/2062286/kristoffersson-ska-vi-skylla-oss-sjalva
l'm back
Mnja.. man får skylla sig själv när man inte bor i Mälardalen, i Malmö eller Göteborg!
Och detta har då inte såå mycket att göra med att man bor i Norrland.. utan om var man fiskar röster!
Det är och förblir storstadsregionerna som avgör vem som bildar regering.. därav blir både vallöften och politik anpassad för detta!
Man får även skylla sig själv om man bor i Mälardalen, i Malmö och Göteborg.. då har man andra problem.. och de har högre prioritet!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Det finns ju de (även filosofer) som har den naiva föreställningen att demokrati ska vara vars och ens möjlighet att sköta sig själv – under en viss solidaritet (vars mängd man sedan kan tvista om), tillägger man då om man inte vill låta som en socialdarwinist eller anarkokapitalist – och inte en majoritets rätt att utöva diktatur över en minoritet.
Dit har vi uppenbarligen inte nått än – snarare går utvecklingen bakåt på många sätt – och frågan är hur vi då ska nå dit. Den frågan kan bli rätt viktig för hur villiga folk är att tillhöra det samhälle vi har – att hålla sin del av det så kallade samhällskontraktet.
De rikaste håller ju redan på att koppla loss från den barlast de (som kollektiv i systemet) uppfattar vanligt folk som; det kan de göra sedan östhotet försvann och kapitalisterna kunde börja ta över politiken. Och det kanske är ett parallellfenomen till storstadsbornas strävan (på samma svåråtkomliga plan) att koppla loss från landsbygden.
Men vissa "etniska" och andra minoriteter (som samerna) har faktiskt fått litet mer frihet på somliga håll. Fast ofta först då de redan har så nära utrotats att själva utdöendet nog bara är en tidsfråga. Men visst, bättre en liten chans än ingen alls.
Tyvärr har inte landsbygdsbefolkningen erkänts som en sådan minoritet fast den på många sätt är det. Inte heller, i Sverige, mellan- och nordnorrlänningarna eller de norr om fäbodgränsen. Inte heller har vi i Sverige någon geografi som tvingar till litet större hänsyn till folk utanför storstadsområdena, som de har i Norge och även i viss mån i Finland. Där utvecklingen visserligen går åt samma håll som i Sverige, men långsammare.
Så hur gör vi då för att få demokrati i stället för majoritetsdiktatur?
Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.
Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.